2013-04-21 20:25:00 // DREAMY

Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska beskriva eller uttrycka det här, eller snarare känslan över det här, men idag träffade jag Håkan. Håkan Hellström. Hå-kan Hell-ström. I tårar räckte jag fram det brev jag försökt komponera ihop av känslorna jag har för hans musik och honom själv som min största förebild och hjälte, och han tog emot det i ett löfte att läsa allt jag skrivit. Jag visste att jag inte skulle få fram några vettiga meningar och i ett försök mumlade jag förmodlingen något om att jag uppskattar hans fina musik och att jag, som sagt, inte riktigt kunde uttrycka det jag kände i stunden - därefter brevet. Han log, gav mig en komplimang och jag minns inte ens om jag klarade se in i hans ögon. Så som jag har längtat efter den stunden, att få se in i hans ögon, men känslorna stod åt alla håll och mitt hjärta klappade som aldrig förr så jag minns inte om det hände. Att en människa kan väcka så starka känslor, så många känslor på en och samma gång är förunderligt, men samtidigt magiskt. Lyckan blev så intensiv i det ögonblicket att det nästan övergick till någon slags melankoli och mitt i allt, eller snarare en tid efteråt, återstod endast tomhet. Nu när jag har samlat mig och ligger i min säng igen, många mil från Göteborg och stunden som tycktes så verklig, får jag känslan av att allt bara var en dröm. En fin sådan. Och det skrämmer mig att om någon hade frågat mig just nu, om jag hade träffat Håkan, hade jag kanske svarat nej. Det känns liksom som att de sekunderna är så långt bortom verkligheten att de inte alls har existerat. Fast som tur är har jag mina bevis placerade på hyllan i mitt rum, på dörrgalgen och i kameran, så någonstans kan jag ändå låta tanken gro att det faktiskt hände, att sagan blivit sann, att jag träffade min dröm och att han befann sig en halvmeter ifrån mig, en snörvlande, euforisk liten mig.

Comments
Posted by: Agnes

Du skriver ord som mord i handen. Förlåt, men jag förstår dig. Förlåt för att jag kanske gör så att du känner att du är en av fler, med dina känslor till Håkan. Men jag känner igen mig så mycket i din text så jag var bara tvungen att skriva det.
Dina ord fick mina ögon att tåras, det var så fint.
Ursäkta för förvirring. /Vargen

2014-03-17 @ 17:49:22

Leave something here:

Name:
Ofc, I'll be back.

E-mail: (won't be published)


URL/Blog address:


Comment:


Trackback
( s t a r t s i d a )




Lämna gärna en kommentar, kära du. Ha en fin dag.





RSS 2.0